soon to be..

Någon mer än jag som grät som ett litet barn igår? Till en av de bästa srier som någonsin gjorts, Greys Anatomy.
När den lilla flickan somnade in i sin pappas armar..
Det gör att man tänker på ens egna barn och så lyckligt lottad man är som har fått friska barn.
Men bara för att dom föds friska finns det ingen garamti för att dom är det hela livet.

Tänker på en väns brorsson som ligger i Umeå med en överlevnadsprognos på ca 50%. han är 10 år och det började med en simpel feber och huvudvärk. Nu ligger han där med en växande hjärna och läkarna står helt maktlösa och vet inte vad det beror på.. nä, fy vad jag är lyckligt lottad och mina bekymmer känns så banala i detta sammanhang..

Nu över till följetången om min fars sambo.. Talade med henne igår och hon visste nog inte vad hon skulle säga utan drog upp en massa irrelavanta saker om saker som inte ens rör bröllopet. Hon vände allt till att jag försökte sära på henne och pappa och att jag ville vara elak! Kan ni fatta! Inte jag heller..
Jag gav iallafall henne på sig till på måndag att bestämma om hon skulle komma eller inte, annars avbokar jag henne catering. Thats it!
Känns ändå inte bra, jag vill ju att alla ska komma och känna sig välkomna och vara på ett bra humör! Men som min mamma sa, hon kan nog aldrig vara lycklig om det inte handlar om henne!

Nu väntar arbete till 16, sen flyttar lilla missan och helt plötsligt hade vi inga kattungar kvar längre! Ganska skönt, men tomt kommer det nog att bli!
Imorgon ska jag och Isak vara hemma, handla och bara mysa!

Ha de!