Rädsla

Igår när jag satt på skolan ringde min mobil och på skärmen visar det att det är min mamma som ringer. Min mamma som aldrig ringer på mobilen. Hon har ramlat och slagit sig så ordentligt att hon knappt kan röra sig.
Syster hade ringt vc men min tanke var direkt att hon fått en stroke..
Det är inte första gången som hon ramlar från cykeln med små "tior" som förklaring.
Jag blev så rädd, klart att jag blivit rädd de andra gångerna som hon ringt och sagt detta men nu blev jag ännu mer rädd.
Stefan säger att det har att göra med Emma. Och det kanske det har, rädlan att förlora någon har blivir så mycket mer påtaglig nu sen allt edt hemska hände.
Nora ville inte ens höra vad som hänt med mormor, det enda hon frågade var om hon levde. Rädslan är alltmer påtaglig hos henne också.

Att mista någon som varit sjuk ett längre tag gör att vi kan ta farväl, vi kan säga till personen i fråga hur mycket vi älskar och kommer att sakna, men personen i fråga upplever nog väntan på döden som jobbig.
Att mista någon i en meningslös olycka gör att vi närstående har svårt att gå vidare, vi frågar oss hela tiden varför, vi finner bara orättvisa och meningslöshet, medans personen i fråga dog helt ovetandes och utan lidande..
Vad är värre??

Nora har fortfarande svårt att sova. Hon nattvandrar flera gånger per natt och pratar ofantligt mycket i sömnen. Hon har så svårt att somna, gumman, på kvällen. Hon är upp flera gånger och vill berätta om sina tankar om Emma och olyckan.
Tänk vad detta har gjort med våran lilla tjej!

Idah tänder vi ett ljus för Emma på hennes 9:onde födelsedag..
Grattis älskade ängel

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0